Efter en lång resa sitter vi på ett hotellrum i Östersund och funderar på att gå och lägga oss. Vi är supertrötta efter 55 mil i baken.
Hälsade på farsgubben på sjukan och det var så jobbigt. Han har andningsuppehåll och hans fötter är blå. Inget gott tecken ... Man har dessutom slutat med all behandling och ger bara mediciner vid behov numera, vilket jag tycker är vettigt. Varför förlänga det oundvikliga?
Nu är det bara att vänta på "THE call" ...
Isak hade en så fin kommentar när vi hälsade på morfar och vi berättade att han är jättesjuk. Han sade: "Morfar är jättesjuk, då måste han ha ett jättestort plåster ..." En treochetthalvt-årings lösning på allt ont i världen är plåster ...
1 kommentar:
Vilken härlig kommentar ;-) Hoppas han och familjen din fungerar som ett stort plåster åt dig nu. KRAM
Skicka en kommentar