fredag 6 augusti 2010

Livet är en fest


Men även livet efter själva livet. Eller? Jag tror det i alla fall. Jag tror att det finns en annan verklighet, en annan existens efter att själen frigjort sig från kroppen i dödsögonblicket.

(Jag vet att jag tjatar mycket om sjukdom och död och sådant nu, men det har ju sina naturliga orsaker. Jag måste bearbeta min pappas bortgång och det tar sig lite olika uttryck. Här i bloggen luftar jag lite tankar då och då, och här kommer en tanke till.)

Jag vill gå vidare till nästa existens med glädje, och jag vill inte att mina anhöriga ska sörja att jag är död. De ska ha trevligt och fira min hädangång. I många länder har man fest i flera dagar för att hedra den döde, medan här ska allt vara så tungt, svart och svårmodigt. Så vill inte jag ha det. Många tankar väcktes när vi planerade pappas begravning. Man är ju så van att ha begravning i kyrkan med psalmer och prästens prat om Gud och Jesus och så vidare, och sedan ska det vara begravningskaffe i församlingshemmet. Vid en borgerlig begravning så är man ju helt fri att själv styra hur ceremonin ska se ut, och vi fick en ceremoni som vi alla kände oss så nöjda med. Precis så som vi tror att pappa hade velat ha det. Så vill jag också ha. Jag har tänkt massor på det, hur jag vill ha det. Inte för att det är någon överhängande fara just nu, men man vet aldrig. Livet är förgängligt. Ena dagen lever man, nästa är man borta. Man vet aldrig när den dagen kommer. Därför vill jag härmed kungöra:

Mitt inofficiella "Vita arkiv":

*Borgerlig begravning
*Festklädsel för alla gäster
*Rosa rosor på kistan
*Inga andra blommor. Pengar ska ges till Rädda Barnen, Barncancerfonden eller något sånt istället
*Kent-musik
*Minns mig med humor och glädje istället för med sorg
*Istället för begravningskaffe ska det vara en hejdundrande fest med goda ostar, Rioja och choklad i mängder, musik och party intill småtimmarna.

Då kommer jag att sitta i ett hörn och le nöjt innan jag - fullt tillfredsställd - kan gå vidare.



PS. Bilden togs när vi bilade upp till pappas begravning. Det var ett helt magiskt ljus den kvällen. Tyvärr får man inte med det så bra på ett foto, och särskilt inte genom en bilruta, men det blev vackert ändå.

Inga kommentarer: