fredag 30 december 2011

Bokslut av det gamla året och önskan inför det nya året

Ett år är snart till ända. Vad har hänt med mig det här året? En hel del faktiskt. Jag skulle kunna rada upp en massa händelser som inträffat i mitt liv det här året (tex min lärarexamen), men det viktigaste är att jag tror att jag mognat och växt mycket som människa det här året. Jag har lärt mig att ta vara på livet på ett annat sätt än tidigare. Jag vet hur snabbt det kan förändras, och därför vill jag njuta av det liv jag har. Vill jag ha något gott, då äter jag det (inom rimliga gränser förstås), och vill jag göra något roligt, då gör jag det också. Det är nog den viktigaste lärdomen det här året för mig nu när jag kommit ur sorgen och börjat se framåt istället för att älta och gräva ner mig i sorgen. Se framåt och lev livet i nuet, det är min devis.

Nu håller vi på att kolla resa utomlands i påsk, för vi längtar verkligen efter att resa nu. Vi har inte varit utomlands under hela förra året. Sist vi var utomlands var påsken 2010 då vi åkte till Malta. Det är något vi kommer att satsa mer på; resor. Jag älskar att resa, och det känns jobbigt att inte fått resa på jättelänge. Jag har bestämt att arvet efter mamma och pappa kommer att användas till resor. Visst skulle vi behöva fixa till huset också, men det ska inte mitt arv gå till. Det kommer att spenderas på resor och annat som jag vill unna mig. Det är ett beslut jag tagit under året som känns jättebra.

Så vad förväntar jag mig av det nya året då? Jag hoppas förstås att mitt manus ska bli antaget, och jag hoppas också att jag ska hitta tid att skriva klart mitt 1700-talsmanus. Jag hoppas också att mitt jobb kommer att gå bra, även om jag vet att vi har en gräslig vår framför oss. Jag hoppas också att dottern ska komma in på det gymnasium hon väljer och att vi hittar en bra skola till sonen. Jag hoppas också att jag ska få tid att ta hand om min egen hälsa så jag kan må bättre än vad jag gör nu. Jag kommer också bejaka livet mer och unna mig det jag vill ha i form av kläder, inredningsprylar, goda viner, god mat och resor.

Sedan kommer jag att arbeta hårt (mest tankeverksamhet) för att hitta en företagsidé som håller. Det låter kryptiskt, men jag säger inte mer än så just nu. Jag har många drömmar och tankar på eget företag, men jag måste först hitta min nisch så att säga. Idéer finns det många, det gäller att sålla nu och se vilken som kan bli något att satsa på.

Imorgon blir det nyårsfirande med syster med familj, och vi kommer att äta god mat och dricka dyr champagne och gott vin till maten. Det ser jag fram emot.

Eftersom jag knappast kommer att hinna in på bloggen mer innan nyår så säger jag:
GOTT NYTT ÅR 2012 ÖNSKAR JAG ALLA MINA LÄSARE! Vi ses på andra sidan nyåret.

onsdag 28 december 2011

Jullov

Åh så otroligt skönt med jullov. Jag är så trött så det är helt makalöst, så jag tror att nu släpper alla spänningar som jag byggt upp under terminen.

Julen hos min syster var jätteskön och lugn. Vi åt gott, drack gott och bara njöt i fulla drag. Bättre kan det inte bli. Tyvärr blev deras lill-kisse sjuk. Den kräktes massor och den har nu legat på djursjukhus sedan igår med dropp. Förmodligen har den fått i sig något olämpligt. Hoppas den piggar på sig snart och får komma hem.

Vi köpte en x-box med kinect som julklapp till hela familjen, och nu sitter sonen och jag och spelar ett bilspel för fullt här. Kul är det även om vi nåda två är lika kassa. Hehe...

lördag 24 december 2011

GOD JUL!

Jag önskar er alla en alldeles underbar jul! Det ska jag ha tillsammans med min familj, min syster och hennes familj och makens kompis.

God jul till alla!

onsdag 21 december 2011

Jag fick ett julkort...

Idag kom ett kort som fick mina tårar att trilla. Det är så vackert och den omtänksamhet som Maria (http://engelwinge.blogspot.com/) visar genom det här kortet är så fantastisk. Tack underbaraste Maria! Och jag håller med om din önskan... ;)

tisdag 20 december 2011

Så sant!



"Det är inte farligt om man har olika färg på huden. Det viktiga är att man har samma färg på hjärtat.” Isabell, 7 år

Det härliga citatet är hämtat från Mark Levengoods och Unni Lindells intervjuer med barn.

måndag 19 december 2011

Julhälsning

Livet rullar på och jag försöker bara hänga med. Skickar en liten hälsning till er för att visa att jag inte glömt er, det är bara livet som kommer mellan...

lördag 17 december 2011

Hektisk helg

Det är helgen före jul, och den här helgen ska jag:
  • Baka/koka julgodis
  • Baka julkakor
  • Koka sötost (en grynig ostmassa som blandas med grädde och vaniljsocker som vi äter till jul och är så gott så man döööör)
  • Stryka julgardiner (och sätta upp dem förhoppningsvis)
  • Planera färdigt ett prov
  • Göra instuderingsfrågor till ett annat prov
  • Besöka bekanta på söndag och dricka glögg
  • Pusta ut...
  • Kanske äta lite...
  • Göra sill
  • Förbereda gravad lax
  • ...
  • Och så var det ju det här med familjemys... när ska jag få tid med det?!
Nåja, jag gör det jag hinner och orkar. Resten får vara. Nu börjar jag dagen med en kopp kaffe i mina mysiga julmuggar.

Hoppas ni får en mysig lördag.

torsdag 15 december 2011

Point of view

När man skriver så måste man ha en POV, eller point of view, det vill säga ur vems synvinkel berättar man? Skriver man i första person, andra person eller tredje person? Skriver man i första person så ser det ut så här: "Jag såg mamma kyssa Tomten". Det är tydligen ett vanligt sätt att skriva på när man är "nybörjare" inom skrivandet såg jag på någon sida (som jag tappade bort när jag stängde ner en flik). Att skriva i andra person är väldigt ovanligt och jag har nog aldrig sett det, men då skriver man: "Du såg mamma kyssa Tomten". Skriver man i tredje person så är man i gott sällskap. De flesta skriver i tredje person. Meningen ovan skulle alltså bli "Hon såg mamma kyssa Tomten" i tredje persons POV.

Jag såg den här frågeställningen i The Writeful Blog för några dagar sedan och nu äntligen hinner jag fundera och svara på det. Här är de frågorna hon ställde i sitt inlägg:
  • Do you have one or several point of view characters in your novel?
  • Do you prefer writing in first person or third?
  • Why did you choose that?
  • How do you decide who's pov you should use for each scene?

Nu utgår jag från mitt första manus, eftersom det är det enda som är helt färdigt. Om jag börjar med första punkten så har jag huvudsakligen mina två huvudkaraktärers POV som jag växlar emellan. Jag har även en annan karaktärs POV vid något tillfälle, men mest mina två "hjältar".

Punkt 2+3: Jag skriver i tredje person och har alltid gjort. Jag har försökt att skriva i första person i ett annat manus, men gav upp då det kändes konstigt och onaturligt så jag gav upp. Jag tror att jag skriver i tredje person för att jag vill ha lite koll sådär "von oben", eller ur fågelperspektiv eller hur man vill likna det. Jag tror också att om jag skriver ur första person så kanske jag lätt lägger in egna värderingar och tankar på ett sätt som jag kanske inte skulle göra om jag skriver i tredje person. Jag vet inte, men jag tror det i alla fall. Det behöver ju förstås inte innebära något negativt, men jag vill på något sätt kunna distansera mig från mitt manus och mina karaktärer.

Punkt 4: I manuset så växlar jag mellan mina två huvudkaraktärer, och ungefär vartannat kapitel är från den enes POV, och de andra från den andra karaktärens POV. På något sätt kommer det naturligt tycker jag och funderar egentligen aldrig över det.

Nu går jag över till första person och min egen POV: "Jag ska gå och sova nu." (Och förlåt för ett flummigt inlägg, får skylla på extrem trötthet såhär i slutet av en kaosartad termin.)

onsdag 14 december 2011

Sorry...

Blogglivet blev lite eftersatt idag. Jag har suttit och brottats med betygskriterier och sånt inför en examinationsuppgift i etik för mina treor...

Ska ta en snabb sväng genom era bloggar, men jag hinner inte kommentera. Förlåt.

Återkommer imorgon då jag ska skriva lite om POV (point of view).

tisdag 13 december 2011

Kan pojkar vara lucia?


Jag ser att det debatteras och diskuteras lite här och där om huruvida det är OK att en pojke är Lucia eller ej.

Ja visst, det är en tradition att flickor är Lucia eftersom Lucia var ett kvinnligt helgon. Men å andra sidan tycker jag att vi lever i ett samhälle där könsrollerna börjar glida lite och man får testa och utmana dem, både på gott och ont, och då ingår att en pojke ska kunna vara Lucia också tycker jag.

Av någon anledning så "ska" Lucian vara blond, trots att Lucia ursprungligen kom från Italien och där finns inte så jättemånga blondiner... Jag minns från min egen skolgång hur ofattbart det var att en brunett skulle vara Lucia, det gick bara inte. Det skulle vara en blondin. Men nu då när vi lever i ett mångkulturellt samhälle, får Lucia ha olivfärgad hy, svarta ögon eller krulligt hår? Får hon heta Fatima eller Carmen? Det börjar ändå vara OK verkar det som, men en Lucia får inte ha kortklippt hår och heta Kalle, då är det Big-no-no som gäller.

Min son vill varje år vara Lucia på förskolans luciatåg. Skulle han inte få vara det om han vill det? Flickor klär ut sig till pepparkaksgubbar och tomtar, då är det ingen som höjer på ögonbrynen, utan då är det sött. Men om en pojke klär sig till Lucia, då vaknar något buttert i oss svenskar. Idag var jag på min 15-åriga dotters luciatåg där de åker runt på olika företag och lussar. Läraren berättade att den enda som frivilligt anmälde sig att vara Lucia var en kille. Han sade också att eftersom de åker till flera stora företag som ändå betalar för att de ska komma dit, så vill de ha traditionella luciatåg och då passar inte en pojke som Lucia in. Hade det varit ett luciatåg på skolan enbart, då hade han fått vara Lucia, sade han.

Why not liksom?

måndag 12 december 2011

En riktigt glädjande dag!


Man måste ju bara älska de där underbara eleverna, även om de ibland är asjobbiga. Idag hände två saker som fick mitt hjärta att svälla och jag gick omkring och log för mig själv restan av dagen.

1) Sista lektionen innan lunch: En av mina tvåor (gymnasietvåor that is...) sade idag att hon kommer att sakna mig när hon åker till sitt hemland över julen. Då blir man varm i hjärtat.

2) Alla elever har slutat för dagen och två av mina treor stod och väntade på ytterligare en kompis. Jag går förbi och då säger en av tjejerna "Du är så gullig, Nina". Jag blir så glad och häpen så jag stannar tvärt och säger att de två tjejerna också är jättegulliga (för det är de). Då ler de och tjejen säger igen "Jag brukar säga till [kompisens namn] att jag tycker att du är så gullig". Då börjar jag nästan gråta av glädje och säger till dem att de där orden gjorde min dag. För det gjorde de verkligen.

Elever... you just gotta love them!

Tänk att så lite behövs för att göra någon glad och lycklig. Jag försöker verkligen stötta mina elever eftersom de flesta av dem har haft problem av olika slag i grundskolan och har ofta ett taskigt självförtroende, men självklart är jag inte mer än människa jag heller och glömmer bort de där små orden som betyder mycket. Men jag är bra ändå på att säga när de jobbat bra, och jag blir så stolt när de klarat av en svår uppgift utan att knota alltför mycket. :) Men jag ska helt klart bli bättre på att berömma alla i min omgivning. Det är en sån liten ansträngning som ger så mycket tillbaka.

Det får bli mitt nyårslöfte för nästa år.

Julmys

Saker som värmer mig i vintertid.

söndag 11 december 2011

Om egenutgivning

Nu tar jag en liten paus i mitt lektionsplanerande och tar och skriver det där inlägget om egenutgivning som jag lovat nu i flera dagar. :) Här är mina tankar.

Mitt manus har jag jobbat med i många, många år och jag har aldrig haft en tanke på att ge ut det själv. Jag har alltid tänkt att det är förlag som ger ut boken. Att jag själv skulle kunna starta ett förlag har aldrig varit en tanke som föresvävat mig. Det har varit något som varit science-fiction för mig ända tills det senaste året eller så, när jag genom bloggen mött så många egenutgivare. Genom er har jag förstått, och fått lära mig, att det inte är så svårt som man skulle kunna tro att ge ut sitt manus själv.

Mitt fina manus har blivit refuserat av en drös förlag, både stora och små och därmed har de talat om för mig att genom deras glasögon så håller inte mitt manus för utgivning hos dem. Det är inte tillräckligt bra/fel tidpunkt/fel genre/passar inte deras utgivning eller vad man nu får för omdöme. Skulle jag då ge ut manuset på egen hand? Jag vet inte. Jag är lite kluven kring detta. Ska jag vara ärlig så känns det inte helt rätt. Jag har uppenbarligen ett manus som inte håller helt, och när "proffsen" säger att det inte är bra nog så är jag nog inte den som går emot. Jag tackar med mössan i hand och går vidare.

Skojar bara med den sista meningen. Men faktum är att jag har lite svårt för att ge ut ett manus som blivit refuserat. Hade jag haft de kunskaperna jag har idag så hade jag kanske struntat i att skicka manuset till förlag och istället gett ut det själv. Hur det än är så är det så att det är mycket lättare med ett förlag i ryggen som hjälper en med korrektur, tryck, layout, marknadsföring och alla andra praktiska saker som man själv har svårt att veta, och som är svårt att åstadkomma utan kontakter och pengar.

Nu finns det ju en sida för egenutgivare där man kan få råd och hjälp, plus att det finns så många bloggerskor som gett ut sina alster på egen hand och det är garanterat en jättestor hjälp för de som funderar på utgivning via eget förlag.

I nuläget kommer jag inte att vara en av dem. Men jag kanske ändrar mig med tiden, vem vet.

Hur ska jag göra med mitt nästa manus? Jag ska försöka med förlag. Tror jag. Jag får se när tiden är mogen...

lördag 10 december 2011

Lördag

Har just varit och njutit av dotterns skolas årliga julkonsert. Så vackert och stämningsfullt, och som vanligt kommer tårarna fram...

I stan var det så galet mycket folk så vi fick nästan klaustrofobi och gick därifrån. Usch. Men vi gladdes i alla fall åt att fontänen vid Sergels torg var vackert julpyntad.

Nu ska vi hem och äta lite kinamat och sedan blir det soffhäng. Skönt!

fredag 9 december 2011

Förlagen, del 3

Alltså, jag kan inte riktigt släppa det här med förlagen för jag tycker det är så otroligt spännande ämne.

Joanna skrev i en kommentar i mitt förra inlägg:
Precis som du skriver här borde det gå att ha fem-sju standardfraser som man kan plocka runt med från förlagen sida och ändå känner man som inskickare att det gav något mer.

Exempel kan vara:

1. Tempot är för långsamt.
2. Karaktärerna griper inte tag.
3. Handlingen är för trist/förutsägbar.
4. Liknande böcker finns redan.
5. Handlingen/storyn är inte tillräckligt kommersiell.
6. Omfånget är för litet/stort.
7. Deckargenren är mättad för vår del.

osv...

Det är så "spot on" så jag blir euforisk! Exakt så tänkte jag i mitt huvud, men var för trött för att vidareutveckla det i inlägget. Det kan inte vara så himla svårt att ha dessa meningar att "copy-paste:a" in i refuseringsmailen, eller helt enkelt färdiga mallar i datorn. Tycker förläggaren att tempot är för långsamt: skicka mailmall 1! Är handlingen för trist: skicka mailmall 3, osv.

Men det verkar ju som förlagsvärlden är ett väldigt trögt maskineri som inte så gärna tar till nya grepp för att underlätta för alla oss författarwannabes och - i förlängningen - underlätta för sig själva. Jag vägrar tro att detta kan vara svårt för förlagen att ta till sig, och jag ska banne mig skriva en artikel om det. Frågan är bara var jag ska publicera den...? DN? Expressen? Svenska Dagbladet? (nej, jag lider inte av någon hybris eller så... Inte. Alls.)
PS. Inlägget om egenutgivning kommer...

torsdag 8 december 2011

Om refuserande förlag, del 2

Diskussionerna tycks fortsätta kring förlag och refuseringar. Tack Malin för länkning. Det är bra att det diskuteras tycker jag och jag spinner gärna vidare, för det här tycker jag är intressant.

Jag är fullt på det klara med att förlagen är överhopade av obeställda manus från mer eller mindre begåvade författaraspiranter (jag vill förstås gärna tro att jag tillhör den första kategorin...), och eftersom en tredjedel av alla svenskar uppenbarligen när en dröm att bli författare så förstår jag att förlagen har häcken full. Jag har full förståelse för att de faktiskt inte har möjlighet att ge personliga kommentarer till alla som skickar in sina verk för bedömning medelst sågning.

Men jag kan å andra sidan tycka att det inte gör ont att slänga in en liten, liten kommentar om vad som är fel så man vet. Jag menar, hur lång tid kan det ta? Jag kan personligen gärna vänta på refuseringen en månad till om jag visste att den skulle medföra något konstruktivt i form av en personlig kommentar från förläggaren, och jag tror att det skulle nog fler göra.

Den här diskussionen har alldeles nyss pågått i många bloggar, och många är vi som tycker att det skulle uppskattas mycket om förlagen kunde kosta på sig en mening som beskriver vad som är fel med manuset. Annars är ju risken att man fortsätter att skicka in samma manus till fler förlag, och man får samma refuseringar om och om igen utan att veta om var bristen ligger. Hade jag fått veta direkt att jag har för långsam inledning, för platta karaktärer, för tråkiga dialoger eller vad det nu vara månde, så skulle jag kunna jobba på det och i ett senare skede skicka in ett bättre manus. Dessutom kan det ju vara så att mitt manus faktiskt inte passar deras profil, och då vore det bra om man kunde få en mening som förklarade just det istället för en tom standardfras. Då vet jag ju att jag inte ska hoppas på just det förlaget i framtiden om jag nu skulle arbeta om manuset. Ja, förlagen skriver "passar inte in i vår utgivning", men det säger mig ingenting. Är det för att det är "fullbokat" i deras utgivning närmsta året eller är det för att manuset är fel? Det vore bra att få veta känner jag, istället för "talk to the hand".
Dessvärre är det ju tyvärr så att vi som författarwannabes får fortsätta dras med dessa standardfraser i mailens inkorg, eftersom det varken finns tid eller ork (eller ens en vilja?) från förlagens sida att hjälpa oss. Det är bara att stålsätta sig och ta refuseringen för vad den är utan att lägga in något mer i de små positiva orden som ändå oftast finns i refuseringarna, (typ "läst med intresse"), resa sig upp på nio, borsta av sig dammet och gå vidare med högt buret huvud. Jag har ändå skrivit en bok, och det är det inte många som klarar av. Det ska jag vara stolt över, och det är jag! Någon gång ska min bok finnas i en bokhylla nära dig. Frågan är bara när, inte om.

Nu är det sängläge som gäller, och imorgon ska jag skriva ett inlägg om min syn på egenutgivning.

Dagens ytliga

Eftersom jag numera lämnat vården där man inte får ha långa naglar, så unnar jag mig numera lyxen att ha nagelförlängning. Jag har alltid drömt om att ha långa, fina naglar och nu kan jag äntligen ha det.

Lite lagom till jul så är tipparna röda med silverglitter. Såååå snyggt!

onsdag 7 december 2011

Tack!

Tack för alla länkningar till mitt inlägg som uppenbarligen skapade lite debatter i flera bloggar om hur förlag beter sig. :) Inte alla förlag kanske, men åtminstone det här förlaget. Jätteintressant att läsa alla inlägg, men jag är för trött för att orka kommentera... Sorry...

Jag orkar inte ens bry mig om att maila tillbaka till det här förlaget och ställa dem mot väggen, utan jag rycker på axlarna och går vidare i min kamp.

Jag har tänkt skicka ut manuset i sin helhet till några förlag innan jul, och sedan är det väl bara att invänta alla refuseringarna med standardutförande 1.0. Den enda skillnaden är att jag kommer inte suga åt mig av de små, små orden som förut betydde något för mig, till exempel "läst med intresse"...

Och apropå egenutgivning som flera tipsar om... ska fundera ett varv till kring det.

Nu orkar jag inte skriva mer idag för jag är dödstrött efter att ha gjort en examinationsuppgift och en powerpoint till imorgon...

God natt alla fina människor! Och tack för era kommentarer och länkar.

tisdag 6 december 2011

"Nygammal" refusering med sur eftersmak

Fick ett mail igår från ett förlag som jag glömt bort att jag skickat till (skickade i maj). Fast egentligen skickade jag inte själva manuset utan jag skrev ett mail med en kort presentation av mig och en presentation/baksidestext av manuset för att kolla om det finns något intresse från dem att läsa hela manuset.

Igår fick jag alltså svar (såg det idag). De skrev:
Hej!
Tack för ditt manus som vi läst med intresse. Dessvärre är det inte aktuellt för utgivning hos oss. 
Vänliga hälsningar 
XXX

Det som retar mig i detta är att jag inte skickat något manus till dem, så att de skulle ha "läst manuset med intresse" är inget annat än en kvalificerad lögn. Ett standardrefuseringsmail bara.

Då väcks tanken hos mig att om jag hädanefter skulle få ett refuseringsmail med formuleringen att de "läst med intresse", så kommer jag inte tro på det. Hittills har jag trott på formuleringen att de faktiskt skulle ha läst manuset och kanske till och med ha gillat det litegrann, men inte tillräckligt mycket för att ge ut. Numera kommer jag inte ge ett dyft för formuleringar som denna. Den cyniska människan i mig kommer att tro att ingen läser manusen utan bara skickar standardformuleringar som får en att tro att de läst trots att de inte gjort det egentligen. Jag kan ha fel förstås, men en sådan här händelse gör att jag ser mörkare på förlagen, på mitt manus och utsikterna för en utgivning ter sig allt mer fjärran.

Men jag ger aldrig upp. Never. Jag kan bli ledsen och tilltufsad, men ändå ska jag fortsätta kämpa.

Stygg, stygg kung Bore.

Jag sade att du fick komma till jul! Det är inte jul ännu. Ta med dig snön och försvinn nu.

Tack på förhand.

/En som är döless snö (redan)

söndag 4 december 2011

Min helg

  • Åkte till syster m familj i Västerås
  • Kelade med deras 2 katter
  • Åt pepparkaksdeg
  • Bakade pepparkakor
  • Drack glögg
  • Åt god kinamat
  • Drack vin
  • Såg filmen "Ett päron till farsa firar jul"
  • Åt chips
  • Såg filmen "Love actually"
  • Åt godis
  • Sov på en luftmadrass med pyspunka
  • Var på Åsby Trädgård några mil utanför Västerås med en helt underbar inredningsbutik/trädgårdshandel
  • Handlade lite roliga saker där
  • Åkte hem
  • Pysslat hemma
  • Ätit varma mackor
  • Njutit
Har haft en perfekt helg! Nu ska jag lägga mig eftersom en natt på en luftmadrass som tappar luften under natten inte ger den allra bästa nattsömnen...

tisdag 29 november 2011

För lite tid...

... för mycket att göra. Terminen lider mot sitt slut och nu börjar vi känna av det. Mycket som ska göras nu, särskilt eftersom jag var sjuk i 2 v och det medför att jag ligger 2 v efter i min planering. Huga!

Nåja. Det får gå ändå. Jag får se fram emot julbord HÄR med jobbet den 16:e... Det blir trevligt. Sedan ska vi glögga med arbetslaget sista dagen innan jullovet. Naaaaajs! Innan dess är det en massa jobb som ska göras. För att orka med jobbet så måste jag sova nu.

Hej!

söndag 27 november 2011

Me gusta mucho...


... filmen Love actually. Åh. ÅH! ÅÅÅHHH! Den är så underbar. Och Colin Firth. Jag menar, hur snygg är inte han på en skala?! Mums! Jag menar, en dejt med honom hade inte varit helt fel. Om man hade haft råd... Men men, vad är väl en bal på slottet? Jag får väl hålla till godo med att se honom på film istället.


Ps. Titeln betyder "Jag tycker mycket om..."

Saffranskakan

Här är den, den goda saffranskakan på bakpulver. Lättgjord och god.

5 dl vetemjöl
1,5 dl strösocker
2,5 tsk bakpulver
25 g smör
1 dl russin
1 paket saffran
1 ägg
1 dl mjölk
Pensling: 1 ägg
Garnering: pärlsocker + 5-6 hackade mandlar

Blanda mjöl, socker och bakpulver.
Finfördela smöret i blandningen (t ex i mixer/matberedare).
Vispa upp ägget med mjölken och saffranet och rör ner det i mjölblandningen. Tillsätt russin. Arbeta snabbt ihop degen och lägg den i en krans på en smord plåt eller ett bakplåtspapper.
Släta till ytan något. Pensla med uppvispat ägg och strö pärlsocker och mandel över.
Grädda i 200 grader ca 15 minuter.

Lycka till!

lördag 26 november 2011

Tjuvstartar advent

Nu mår jag som en prinsessa. Advent är en ljuvlig period, eftersom den leder till julen som är det ljuvligaste jag vet. Att tända ljus i fina lyktor, njuta av skenet från adventstakarna och dricka glögg. Jag njuter för fullt och blir alldeles varm inuti.

Nu ska jag dricka upp glöggen.

Adventspyssel


Idag blir det lite städning och adventspyntande. Städandet ser jag inte fram emot, men pyntandet är desto roligare. Tycker jag. Och sonen. Maken är aningens mer reserverad mot detta, men låter mig hållas. Tack och lov.

Kanske jag till och med ska baka en jättegod saffranskrans på bakpulver som jag gör till advent. Mumma. Få se vad jag hinner med idag. Nu ska vi bara vänta på att maken vaknat så kan vi sätta igång med städandet. Fram till dess tror jag att jag slappar i soffan en stund till.

fredag 25 november 2011

Examensansökan gjord!

Äntligen kan jag ansöka om mitt examensbevis. Åh vad härligt! Nu är jag slutligen en "riktig" lärare. Typ. Tyvärr är det så att några kärnämneslärare tycker att yrkeslärare inte är riktiga lärare och det är tråkigt. Vi är väl alla där för att lära eleverna något inför framtiden, oavsett om det är matte, svenska, byggteknik eller vårdämnen kan jag tycka. Varför är jag en sämre sortens lärare än en lärare i svenska?! Jag har läst 3 år på sjuksköterskeutbildningen och sen pluggat 1,5 år till. Jag har alltså 4,5 års högskolestudier vilket är det minsta som kärnämneslärare läser också. Skillnaden är att jag inte läst enbart två ämnen utan många ämnen som är inriktade på ett yrke. Blir jag en sämre lärare då?! Vissa tycker det.

Nåja, jag ska inte fundera mer på det men tyvärr så möts vi yrkeslärare av den här inställningen ibland. Inte ofta, men den finns därute.

Strunt i det nu. Nu har jag skickat in min exaamensansökan! Woohooo!

torsdag 24 november 2011

Webshopen!

Så, här är den äntligen; vår webshop! Välkomna in att köpa lite fina julsaker, eller julklappar till er själva eller till andra.

Namnet på butiken är lite annorlunda, och det kommer från vår son som jollrade "da-da-da-dajey" och där föddes namnet på webshopen!

Välkomna till vår nätaffär. :)

tisdag 22 november 2011

Snurrig i huvudet

De senaste nätterna har jag haft jättesvårt att sova. Eller snarare somna, inte sova för när jag väl somnar, då sover jag. Det är just det där med att somna. Jag ligger och funderar på en massa olika saker och hjärnan kan inte koppla av, utan jag måste ligga och fundera, vända och vrida på saker och det gör att jag inte kan slappna av och somna.

Vad är det då som rör sig i mitt huvud? Tja, jag funderar mycket över mina yrkesval och mina drömmar, både realistiska och icke-realistiska. Jag har flera saker jag vill göra, eftersom livet är kort, och den hårda skolan har lärt mig att jag ska ta vara på varje minut och leva livet fullt ut. Jag vet inte vad jag vill ännu, om jag ska våga ta steget ut och följa mina drömmar... En annan sak som rör till det i huvudet är att jag vill flytta från Stockholm. Både min man och jag är ganska mätta på Stockholm just nu och har egentligen varit det i flera år, men eftersom jag har ett barn varannan vecka så blir det svårt att bara bryta upp och gå vidare. En annan tanke är att bo ett år utomlands, men då är frågan vad jag ska jobba med under det året...?

Ja mycket tankar är det just nu och jag hoppas jag får somna lite snabbare ikväll. Det är nog dags att börja krypa i säng nu om jag ska hinna sova några timmar innan det är dags att gå upp till jobbet.
Det är många vägval i livet att fundera på just nu ...

måndag 21 november 2011

Den där tomheten...


Just nu lever jag i ett vacuum. Ett tomrum som gräver och gnager i mig. Det beror på att jag är klar med mitt älskade manus. Nu har jag släppt alla tankar och funderingar på att det ska redigeras osv, för jag är färdig med det. Jag kan säkert hitta saker att förbättra vid nästa omläsning, men jag tror att någonstans måste man dra sin gräns. Annars kan man aldrig skicka in manuset om man inte kapar bandet och skickar in. Det är en tröskel att kliva över som ibland känns oöverstiglig, men man vet att man måste över. Man får kämpa lite, men till slut kommer man över och skickar in. Just nu är jag på toppen av tröskeln eftersom jag ännu inte hunnit skriva ut och skicka in, men det är på gång.

Snart ska jag sätta igång med att skriva igen på mina andra manus. Först ska jag hitta vägen ut ur vacuumet.

God morgon

Dags att jobba igen. Men oj vad det har blivit mörkt sedan jag sist jobbade! Nåja, snart är det dags att ta fram adventstakarna och dito stjärnor. De lyser upp så fint och gör mig glad. Mörker och regnvåta perronger gör ingen glad...

Snart blir det kaffe. Hurra!

söndag 20 november 2011

Min söndag ...

... var en härlig dag. Efter lunchen packade vi ihop oss och åkte till ett jättefint nytt shoppingcentrum, Port 73 i Haninge. Där finns lite annorlunda butiker som motpol till H&M, Lindex, BR och allt sånt. En jättefin leksaksaffär finns där, och vi passade på att köpa lite julklappar till sonen. Sen gick vi och fikade på ett underbart ställe som kombinerar fika med inredningsbutik, och inredningen i fiket/butiken går i Shabby Chic-tema. Så fint där. God fika åt vi innan vi fortsatte shoppa lite mer julklappar och handlade lite mat innan vi for hem.

Hemma har vi ätit så god mat: helstekt kotlettrad, pommes frites, brysselkål och hemgjord bearnaise. Så himla gott! Nu ska vi äta lite mjölkchokladpannacotta. Mums!

lördag 19 november 2011

Dagens pyssel

Jag köpte massor med nya pärlor till mig och pärlplattor med lite nya pärlor till sonen. Medan han gjorde pärlplatta så gjorde jag två armband. Har verkligen saknat smyckestillverkningen, och nu vaknade min kreativa ådra igen. Härligt.

Ursäkta dålig bildkvalitet, tog med iPhonen då batteriet i vanliga kameran var slut... Men ni ser väl ganska bra ändå hur de ser ut?
Små rocaillepärlor i två snören som jag snurrar runt och fäster. Längst ut en fyrkantig pärla med glittrande stenar på.

Blå glaspärlor, silverpärlor och mellandelar i silver.

Fika!

Kaffe och saffransgifflar! Mumsfilibabba! Jag är SÅ värd det efter en dag på stan.

Spännande påse...

Sonen och jag är på utflykt i stan, och då passade vi på att gå till min favoritaffär! Det ska bli så kul att komma hem och packa upp den!

Nya länder?

Min son har en stark, nyvaknad fäbless för flaggor och ritar gärna av dem. Han har namngett länderna som ni ser på bilden. Andra flaggan från vänster har landet Skinku som moderland. Vi hade allt sjå i världen att hålla oss för skratt när han berättade vad de nya länderna hette.

Vad det är underbart med barns fantasi.

fredag 18 november 2011

Nej nu orkar jag inte mer...

Nu har jag nog pillat klart i manuset tror jag. Jag orkar inte se det mer, och det borde väl vara ett tecken på att det är färdigt för inskick?!

Nu längtar jag efter att ta tag i mitt 1700-talsmanus igen. Det kanske jag hinner imorgon. Vi får se. Maken och dottern har åkt iväg till Västerås för att jaga (första gången dottern är med för att se hur det är), och jag är hemma med sonen. De kommer hem imorgon kväll eller så, så vi får väl se hur morgondagen blir beroende på väder. Blir det bra väder åker vi iväg någonstans, men vid dåligt väder blir vi hemma och gör något skoj.

Men lite skrivande ska jag väl hinna med. Vill! Ska!

Nu sitter sonen och tittar på Nicke Nyfiken och äter Pringles-chips = fredagsmys. :) Nu ska jag ta och mysa med honom en stund.