söndag 16 januari 2011

Imorgon börjar den


Sista terminen. Nu är det bara några långa, kämpiga månader kvar innan jag får min lärarexamen. Min syster (som är lärare) tyckte att jag var tokig som sökte lärarutbildningen. Kanske jag är det. Tokig. Men efter 12 år som sjuksköterska så tyckte jag att det var dags att göra något annat. Jag började min yrkesbana som lärarwannabe. Jag jobbade som lärarvikarie ett tag innan jag sökte lärautbildningen. Jag pluggade ett år engelska i Umeå innan kärleken (en numera avdankad sådan) fick mig att flytta till Malmö. Där läste jag en termin engelska till (men tog inte alla poäng dumt nog) innan jag började tvivla på mitt yrkesval. Var det verkligen detta jag ville eller var det bara något jag blev av bara farten eftersom jag kommer från en lärarsläkt? Hursomhelst så hoppade jag av och pluggade annat ett tag och jobbade lite innan jag kom in på sjuksköterskeutbildningen. Jag trivdes verkligen som syrra, när jag fick jobba med det jag skulle (dvs vårda patienter), men när det blev mer och mer administrativt skit i jobbet så kände jag att nu var det nog. Jag jobbade mycket med patientundervisning i mitt syrra-jobb och kände att jag kanske skulle bli lärare ändå. Och på den vägen är det. Nu sitter jag här och ska påbörja min sista termin imorgon. Scary. Men så himla skönt ändå. Att kunna se en ände på eländet.

Men ska jag verkligen jobba som lärare? Ingen aning. Jag vill ju bli författare när jag blir stor, men eftersom oddsen för det inte riktigt är på min sida så att säga, så lär jag väl jobba som lärare ett tag tills jag kommer på vag jag egentligen vill göra.

Jag vill ju bara skriva, men fram tills dess min dröm blir sann så får jag öva skrivandet på skoluppgifterna. En bra övning. Intalar jag mig. Jodå. Det blir nog bra.

7 kommentarer:

www.malinrocaahlgren.com sa...

Jag har arbetat som lärare på högstadiet i två år i stockholm. Det var underbart givande.

Anneli Stålberg sa...

Det blir jättebra för då har du ju två jobb att välja på :)

Perny sa...

Tycker det låter jättebra att du läser vidare och byter yrkesbana om det känns rätt. Jag blev klar socionom för några år sedan och har i bland funderat varför jag inte valde lärare för det verkar många gånger så givande.

Nu har du bara upploppet kvar, det gör du med en klackspark, lycka till!

Maria E. sa...

Jag är fd lärare själv, och det är det roligaste jobbet jag haft, förutom skrivandet. Men det är mycket annat än att undervisa och vara med barnen, vilket var det som jag tyckte var roligt. Det andra hade jag gärna sluppit, men läraryrket har tyvärr blivit så mycket mer än det man utbildas för. I alla fall var det så när jag slutade för sju år sedan.

Ninas skrivarlya sa...

Malin: Jaså, det visste jag inte! Kul. :)

Anneli: Jo det är ju faktiskt bra att jag har två examina att luta mig tillbaka mot. :)

Perny: Klackspark vet jag inte... hihi. Tack i alla fall.

Maria: Ja det är väl så med alla jobb att det läggs mer och mer på en som man egentligen inte ska göra. Trist, eftersom det skrämmer nog bort många från yrket.

Katarina sa...

du kan väl kombinera de två och utbilda syrror? ;)
Well, jag tror många författare idag har något annat jobb vid sidan av, det är nog inte så lätt att komma till det stadie då man kan leva enbart på det, men jag hoppas du har tur och når dit en dag! själv tänker jag göra som de säger och "dont quit your day job", hehe. dessutom tycker jag att det måste vara stressande att leva av sin passion, finns inte risken att det börjar kännas som ett slags press att man MÅSTE LEVERERA ifall hela ens försörjning hänger på skrivandet, vilket kanske skadar kreativiteten? jag vet att det inte gäller för alla, men själv tycker jag om att ha skrivandet att längta till under arbetsdagarna och dessutom får jag inspiration från folk jag möter under dagarna eftersom jag har ett kundservicejobb och träffar många människor under en dag. Jag tror jag behöver stimulansen jag får utifrån.

Ninas skrivarlya sa...

Katarina: Om jag ska utbilda syrror så måste jag fortsätta läsa och ha en magisterexamen. Det är inget jag satsar på just nu i alla fall, men vem vet vad som kommer så småningom...?!

Det var en väldigt bra reflektion du kommer med som fick mig att tänka till lite. Just det att det kan skapa prestationsångest. Jag följer Camilla Läckbergs blogg och har sett hur hon känner av prestationsångest nu när hon skriver nästa roman.

Man kanske behöver "livet utanför" som motvikt, precis som du skriver, annars kanske man får svårt att skapa.