Den innebar att jag ska börja köra mer och komma över min skräck för att köra i Stockholm. Jag har konsekvent vägrat att köra i stan, jag kan köra till Willys eller Ica Maxi eller så, men inte på Essingeleden och liknande galna vägar. Hugaligen! Men jag har börjat inse att jag blir ganska begränsad av detta beteende. Nu när vi ofta åker till mammas lägenhet för att röja ur den (och hon bor på andra sidan stan...) så skulle det ju förstås vara bra om jag själv kunde köra dit istället för att harva på med tunnelbana och pendeltåg som gör att det tar 1,5 timme enkel väg istället för en dryg halvtimme med bil.
Igår körde jag för första gången genom stan när vi åkte hem från Västerås. Jag gav mig f*n på att jag skulle köra och det gjorde jag. Idag skulle vi till mammas lägenhet och jag gav mig f*n på att jag skulle köra och det gjorde jag.
Heja mig!
4 kommentarer:
Vad bra, nu när du väl gjort det en gång så ska du se att det rullar på! Kram!
Såg föresten ditt recept hos Annette. Låter smarrigt! Ska testa.
Bra gjort! Jag känner igen mig i ditt beteende. Tog körkort för drygt ett år sedan, man drabbas tidvis av skräck att köra. Idiotiskt, det var ju inte därför jag tog körkort. Men det enda som hjälper är att ge sig ut på vägarna...
My Myself and I: Tack. Vad fyndig du var också: "det rullar på"...! Haha! :D
Annelie: Ja visst är det dumt. Efter att jag nästan varit med om en olycka för många år sedan så körde jag över huvud taget inte bil på över 10 år! Det har tagit tid att komma hit men ett steg i taget så... Det är bara "på´t igen".
Jättebra! Stockholmare är väl ändå relativt bra förare har jag förstått, värre med göteborgare. Där har jag försökt köra, fy satan, inte roligt.
Skicka en kommentar