tisdag 12 april 2011

Att sikta högt, högt mot skyn

Den här bilden har jag som bakgrund på mitt datorskrivbord. Den tog min dotter när vi var på Malta för ett år sedan och jag tycker den är så fantastisk i all sin enkelhet. Alltid när jag loggar in i datorn så ser jag en stund på den bilden och känner två saker:

1) Jag längtar tillbaka till Malta.
2) The sky is the limit.

Just punkt två är något jag försöker hålla fast vid när jag öppnar datorn för att sätta mig och skriva. Oavsett om det är min uppsats eller mina manus, så försöker jag tänka att sikta högt. Det är bara jag som sätter mina egna gränser, och varför ska man inte försöka sikta högt när man ändå håller på?! Om man lägger ribban för lågt så har man inget att sträva mot, inget att kämpa för, och därför lägger jag min ribba högt. Jag ska kämpa på för att få något av mina manus utgivet, om det så är det sista jag gör.

Någon gång ska väl jag få lyckas också. Det ska jag göra. Om jag inte får ut mitt nuvarande manus, så ska jag väl se till att få ut någon av de andra. Samma sak med barnmanusen. De ska jag också kämpa för att de ska bli utgivna. De kräver det.

En dag ska jag se mina böcker i en bokhandlare nära mig. Jag ska bara. Finns inga alternativ...

1 kommentar:

Ebba Range sa...

Vilken härlig bild och från ett sådant land sedan oxå:-) Bra med din beslutsamhet, uppåt och framåt.
Jag var på Malta ett par gånger redan 1979 och en del av mitt liv blev förändrat då. Åkte med Ving33 och träffade en av killarna i vårt nybildade gäng på pensionatet vi bodde på ...
Lycka till med dina manusplaner! Kram