onsdag 4 maj 2011

Tankar kring födelsedagar och åldrande


Om inte alltför länge fyller jag 45. Fyrtiofem år! Herreminje. Jag känner mig inte en dag äldre än 29, och beter mig säkert därefter också. Om det är bra eller dåligt vet jag inte, men det jag vet är att jag ska ta vara på livet så länge jag lever.

Jag hade ingen som helst åldersnoja över att fylla 30, inte heller när jag fyllde 40, men nu! Att fylla 45 känns jättehemskt, för då vet jag att snart är jag 50 och då känns det som man har blivit "gammal". Förmodligen kommer jag inte känna mig gammal alls den dagen jag fyller femtio, men herregud, vad vet man. Jag är ju bara 29... Hihi.

När man var barn så hade man ju en annan uppfattning om åldrandet. Då ansåg man att någon som var trettio var jättegammal, vilket man inte tycker idag. Jag har diskuterat detta med min tonåring om åldrande, och hon har aldrig tyckt att det är konstigt att jag är så pass gammal. Det kan ha något att göra med att många i hennes klass har gamla föräldrar (min ålder), så det blir mer naturligt än om vi hade bott i en liten håla i norrland där man blir gravid i sena tonåren redan. Lite generaliserat kanske, men ni förstår vad jag menar. Vad som anses som gammalt beror på vart i livet och vart i landet man befinner sig.

Jag minns när jag var liten, jag skämdes så oerhört över min mamma. Hon var SÅÅÅÅÅ gammal. Hon var 29 när hon fick mig och i den lilla by i norrland där jag växte upp var det oerhört gammalt att få barn i den åldern. Där fick man barn i 20-årsåldern, och min mamma var alltså ca 10 år äldre än klasskompisarnas mammor, vilket jag tyckte var oerhört pinsamt. Då. Nu vet jag att mamma och pappa hade svårt att få barn, därför kom jag först 4 år efter deras bröllop och min syster kom nästan 6 år efter mig.

Idag är det ju ingen ålder att bli mamma vid 29. Jag var 30 när min dotter föddes och 40 när min son kom. Visst kan många anse det vara för gammalt att bli mamma vid 40, och jag få erkänna att det har sina nackdelar med ökad trötthet och att jag kanske inte får uppleva mina barnbarn så länge. Men fördelarna överväger förstås. Läser man på ett visst familjeforum så blir man alldeles matt. Där bedrivs det periodvis häxjakt på "gamla" mammor utan att känna dem och deras historia. Man anser att de är såååå egoistiska då de väljer att skaffa barn efter 40. Det är ruskigt tycker jag, men man får väl skylla på ungdomligt oförstånd (majoriteten av forummedlemmarna är mellan 20-30 år. Alla har vi väl våra skäl till att skaffa barn sent i livet, och jag anser att när naturen börjar sätta stopp i form av klimakteriet, då ska man lägga ner. Även om det smärtar.

Visst är det roligt att fylla år, men det vore ännu trevligare om man kunde låta bli att räkna åren... ;-)

7 kommentarer:

Åsa Hellberg sa...

Du kan trösta dig med att det finns de som är äldre och alltid kommer att vara det:)
Åsa49

Ninas skrivarlya sa...

Åsa: Haha. Ja det är sant. Fast jag känner mig inte så gammal, det är bara insikten om den faktiska åldern som gör att jag blir nojig.

Ebba Range sa...

Ho, ho - i förrgår pratade jag och min vännina (vi är lika GAMLA) - hur vi såg på livet och framtiden när vi var strax under 45. För att inte tala om vad härligt det var att fylla 50. Det är en superb ålder enades vi om. MEN vi sa precis som du: "Vi är ändå bara 30 i sinnet och kommer så förbli!"
Det kan inte hjälpas vad födelsenumret visar - det är sinnet som är det viktigaste. Du vet väl att jag blev 60 i mars i år?
45 är en underbar ålder - men du kan se fram mot 50 - när du väl är där kommer du förstå vad jag menar:-)
Kram

Kajsa sa...

Tusen tack för din kommentar! Det glädjer mig att du gillar mina bilder och håller mig i åtanke. :) Lycka till med ditt skrivande!
Kajsa

Ninas skrivarlya sa...

Ebba: Ja, gränserna flyttas hela tiden fram för vad man anser är gammalt. :) Förmodligen kommer jag att fortfarande tycka att jag är ung när jag fyllt 60 också. Jag minns pappa sade att han inte var gammal fastän han fyllt 78. Han ville inte gå med i PRO eftersom "det är ju bara pensionärer där". Haha! Underbar inställning. Troligtvis kommer jag att njuta oavsett ålder.

Jag visste att du har fyllt 60, men det kunde jag faktiskt aldrig tro. Ärligt.

Kram

Kajsa: Jadå, jag ska ha dig i bakhuvudet. Nu ska jag bara bli utgiven först. :)

Anneli Stålberg sa...

Ålder är bara en siffra, det är hur man känner sig inuti som räknas :) Det må låta som en klyscha men är icke desto mindre sant ;)
Kram!

Anonym sa...

hahaha